Hej
Jag har märkt att sedan min storebror har flyttat till egen lägenhet och efter Egypten resan har jag börjat sakna att vi inte är lika nära, så otroligt mycket han har hjälpt mig när jag hade det tufft med skolan och vänner och när jag mådde som sämst med panik attackerna! Han har alltid förstått mig för vi är så lika. Han är min ända biologiska bror och syskon jag har! Jag har alltid kunnat vända mig till honom trots alla våra bråk när vi var små trots att en del bråk var riktigt stora. Jag älskar honom otroligt mycket, och att vi inte pratar som förut känns lite. Att han åkte med på resan var bra jag fick tid till att vara med honom och prata om allt vilket fick mig glad, blev sur på honom också men det gick över när jag gått en sväng och även att jag ringde mitt älskade hjärta Kristoffer. Oj nu blev det mycket text, ska luta mig tillbaka och lyssna på musik innan jag kommer till rese!
Tjarå!